Såhär ser vi ut när vi ska ut på promenad. Den super söta overallen har Sindy fått av sin gammel morfar. :)

Det har jag, saknat mig alltså. Äntligen börjar jag hitta tillbaka till mig själv.

Förlossningen gick jätte bra! Jag fick värkar den 23/12 kl. 3.15 på morgonen, halv åtta på kvällen stog jag inte ut längre (hade då ca 3 minuter mellan varje värk och hade haft det i en timme), så då for vi in på förlossningen. Jag tänkta att nu jävlar är vi på gång, jag hade ju haft värkar i en hel evighet ju! När vi kommer in på förlossningen och barnmorskan känner efter så säger hon att jag är öppen 2 centimeter... 2 CENTIMETER!! Hon måste skämta tänker jag, men tyvärr så gjorde hon inte det. Tiden gick och gick och gick, jag öppnades mer och mer men vattnet ville inte gå. Så barnmorskan fick spräcka hinnan. Sen tog det en evighet till innan något mer hände, så tillslut fick de sätta igång mig. Efter många timmar av smärta och frustation (tack mamma och Fredrik för att ni finns <3) så tittar våran lilla stora (3990gr, 53cm) prinsessa ut kl. 11.21 på julafton!


Innan jag kom på att det faktiskt fanns lustgas...

Jag hann tyvärr inte njuta så mycket av henne just då... Jag hade fått två stora bristningar inuti mig som barnmorskan satt och sydde ihop. (Hon höll på i en timme!!) En stund efter att hon hade sytt ihop mig så fick jag jätte ont nere i svanken (jag kommer inte ihåg så mycket av detta, det är mamma och Fredrik som har berättat för mig.) Då tillkallar barnmorskan på en läkare som säger att jag måste opereras. Det hade samlats 1½ liter blod därinne som de va tvugna att tömma ut. Sagt och gjort, jag åker ner på OP, de tömmer och syr ihop mig igen. Man kan ju tro/hoppas att allt ska vara bra nu. Men varför göra livet så enkelt?! Någon timme efter jag vaknat så får jag ont igen. Det läkaren hade sytt hade gått upp och det hade samlats blod igen. Så det va bara att åka ner på operationen igen... Allt som allt förlorade jag 2,8 liter blod. Så i två dagar fyller läkarna mig med nytt blod. Jag är därför väldigt trött om dagarna just nu. Och det kan tydligen vara så i ca två månader..! Det är tur att jag har en trött liten tjej som tycker om att sova på dagarna. :)

Ni kan inte förså vilken chock vi fick när vi insåg att vi hade fått en flicka. Vi va helt säkra på att det skulle bli en pojke ju! Jag och Fredrik skämtade till och med om det i bilen på väg in till förlossningen :"Haha, tänk om det skulle titta ut en tjej".
Nu hade vi som tur var inte köpt några pojk kläder (eftersom vi inte hade kollat könet innan, vi bara "visste" ändå..) Men vi hade bara funderat på pojknamn. Så dagarna på BB gick åt till att fundera ut en flicknamn. Det blev en liten Sindy till slut. :)

Sindy är en snäll liten tjej som som sagt gillar att sova på dagarna. Kvällarna/nätterna är lite sisådär. Helst är hon vaken mellan 21-02. Men sen sover hon bra resten av natten, helst till klockan åtta. Det tackar vi för!

En stolt pappa och mormor